Teknik

Bioteknik

AI-symbios

Transhumanisterna har tillsammans med AIF vidareutvecklat kontrollkretsar så att AI-program kan fungera som utvidgningar av hjärnan. Med hjälp av symbiotisk AI kan en person få avancerade specialistförmågor, göra flera saker på en gång, överföra tankar elektroniskt till andra transhumanister, ladda ned kunskap direkt från nätet och mycket mera. När det fungerar som bäst fungerar personen oerhört effektivt, medan mer misslyckade fall ger ett rätt tankspritt intryck eftersom de ständigt argumenterar internt.

Uploading

En experimentell process där nanomaskiner läser av hjärnan, nervcell för nervcell, och skapar en elektronisk simulation som exakt motsvarar orginalpersonen. Resultatet är en AI kopia av originalpersonen, med samma kunskaper, färdigheter och personlighet. Tidiga versioner av processen förstörde hjärnan under avläsningen, men nu utvecklas metoder som man hoppas en dag kan läsa av en levande hjärna utan skada den eller byta ut nervcell efter nervcell mot elektronik.

Uploading röner stort intresse hos AIF, även om de filosofiska diskussionerna om huruvida kopiorna är samma person som originalet och om de verkligen är medvetna eller ej är heta och långa.

Strålningstålighet

Genom att lägga in gener från bakterien Deinococcus Radiodurans, som naturligt tål oerhörda stråldoser, kan transhumanister göra sig rätt immuna mot radioaktivitet. De nya generna får kroppens celler att reparera sig mycket snabbare när de utsätts för strålning; priset är att ämnesomsättningen ökar och den modifierade personen behöver ungefär 30% mer näring. Strålningstålighet är framför allt användbart i rymden, även om transhumanisterna gärna demonstrerar att de klarar sig även i de mest radiaktiva zonerna på Jorden. Det går naturligtvis att genmodifiera växter och djur på samma sätt, men de ökade energibehoven gör att det är svårt att balansera näringskedjorna.

Solsegel

Några detaljer där beskrivningen i Tellus inte helt stämmer:

Solsegel drivs inte av solvinden, utan faktiskt av solens ljus - solvinden är oerhört mycket svagare än ljustrycket.

Notera att sollasern inte är fysiskt möjlig. På grund av termodynamiken kan man inte direkt "likrikta" solljus till laserljus, i varje fall inte utan rejäla energiförluster (att driva en laser med el från solfångare fungerar förstås). Lyckligtvis är påståendet på sidan 45 fel, det går aldeles utmärkt att åka både in och ut mot solen med ett solsegel. Knepet är att vinkla seglet mot solljuset, vilket gör det möjligt att både öka och minska hastigheten. Genom att minska den glider seglet in mot solen, genom att öka den spiralar man längre ut. En mer rimlig sollaser skulle helt enkelt vara en soldrivet laserbatteri i t.ex. omloppsbana kring Jorden eller Mars som ger ett solsegel extra fart.

Se t.ex. Benjamin Diedrichs site för mer detaljer.