Spelar kloning verkligen någon roll?

Frihet innebär ansvar. Det är därför de flesta fruktar det.
George Bernard Shaw

Att döma av vissa av reaktionerna mot kloning har metoden otroliga och genomgripande effekter, vilka hotar allt mänskligt liv. Men vilka är dessa effekter, och är de verkligen så stora?

Mass-kloning

En av de absolut vanligaste farhågorna om kloning är ett samhälle där alla klonar sig, helt utan variation och nyskapande. Är det verkligen något man behöver oroa sig för?

Trots allt, uppenbarligen är de flesta negativa mot kloning, så rätt få föräldrar skulle vilja klona sig. Enligt en undersökning citerad på S.M.K menar 6% av de tillfrågade amerikanerna att de skulle kunna tänka sig att klona sig vilket SMK genast tolkar som att man skulle få 15 miljoner klonade amerikaner. I verkligheten är detta dock högst osannolikt av flera skäl:

Att kunna tänka sig eller vilja klona sig betyder inte att man gör det. I en gallup-intervju säger man gärna en sak, men gör i verkligheten en annan. Det är lätt att säga att man skulle kunna tänka sig att klona sig, men när man står inför det verkliga valet brukar de flesta människor vara fega (detta gäller de flesta frågor; svenskar är mycket mer rädda om miljön i undersökningar än i faktiskt beteende).
Kloning kommer inte att vara gratis, eller ens billigt. Den enda nu existerande kloningsfirman, CloneAid, uppger i sitt pressmeddelande 200,000 dollar för ett kloningsförsök. Om kloning verkligen börjar användas kommer priset naturligtvis att sjunka drastiskt (idag har ju t.om. privatpersoner råd med penicilin, som var ytterst dyrt när det kom på 40-talet), men det är ju betydligt dyrare än förökning det vanliga sättet.
Att man vill klona sig betyder inte att man omedelbart gör det. Gissningsvis blir förökningstakten likadan som för vanliga barn (troligen betydligt mindre på grund av allt kringpyssel), d.v.s. max en klon per år och troligen inte mer än en eller två per familj.

Kort sagt, så länge inte folk drastiskt ändrar åsikt, kloning blir mycket billigt och alla vill ha jättefamiljer så kommer kloning att vara något som bara ett fåtal sysslar med. Detta tar fullständigt död på alla farhågor om att kloning av människor skulle leda till mindre genetisk mångfald: mångfalden ökar ju mångdubbelt mer genom den ökande mängden bland-äktenskap och det faktum att allt fler barn sätts till världen.

Kanske kommer vissa rika att vilja skaffa sig klon-barn som skall bli deras "perfekta" jag. Men vem bryr sig? De har inte större chans att lyckas än med de vanliga barn de skulle ha gett en neurotisk uppfostran.

Genetisk Determinism

Vissa framför farhågor att kloning kommer att beröva oss vår individualitet. Men i så fall borde enäggstvillingar redan hota vår individualitet. I verkligheten är det så att tvillingar oftast försöker betona sin egen självständighet snarare än att bli lika. Vi föds inte som individer, vi gör oss till individer. Om vi hänger upp vår individualitet på något så banalt som våra gener, då har vi gett oss hän till en mycket dum genetisk determinism.

Överhuvudtaget dyker den naiva genetiska determinismen upp en massa i klonings-debatten: många tycks tro att generna bestämmer alla våra egenskaper, och genom att klona så skapas identiska kopior, vilket är totalt fel. Mycket av denna syn tycks bero på feltolkningar av vetenskapliga rön som visar på genetiska faktorer bakom personlighet, alkoholism, olika sjukdomar och egenheter; en genetisk faktor lägger bara en grund, vad som byggs på grunden beror till stor del av våra erfarenheter och egna handlingar.

Intressant nog ger kloning oss faktiskt chansen att en gång för alla testa hur det verkligen förhåller sig med genetisk determinism på ett oavvisligt sätt: klona en person i ungefär 20 kloner, och placera dem i adoptivfamiljer utan kontakt med varandra eller originalet. Efter 20 år kan man jämföra klonerna och de hur lika de är. Det troligaste är att de är totalt olika, bortsett från en del uppenbara fysiska likheter: klonen som växte upp i Rinkeby lär knappast ha samma personlighet och syn på världen som klonen från Djursholm.

En annan form av genetisk determinism som dyker upp är tron att en klon av en bra atlet också blir en bra atlet. Klonen har troligen rätt lika förutsättningar rent fysiologiskt, men huruvida den blir en skicklig atlet beror i mycket hög grad på träning och motivation (vill klonen verkligen bli likadan som pappa?). Många av de mest framstående människorna blev framstående inom sina områden inte på grund av nedärvda förutsättningar utan för att de utvecklade sin potential genom extern och intern motivation, vilket naturligtvis beror mycket mer på omgivningen. Troligen kan vilket barn som helst växa upp till ett geni om det får rätt stimulans och stöd.

Aftonbladism

Kloningsdebatten visar också på något som Lars Olenfeldt kallade "aftonbladism" i sin bok Ska du hänga med år 2000?: media och politiker satsar på allt som kan väcka passion hos folk (för det ger ju lösnummer, tittarsiffror och röster), framför allt genom rädsla (en positiv nyhet kan ju ignoreras, men ett hot känner vi att vi måste följa upp; därför måste vi läsa "hela listan"). Kloning passar naturligtvis strålande in: man kan haussa upp det som ett hot, skapa en opinion utan risk för att någon kan angripa en speciellt starkt och låtsas göra något åt saken (genom "ring in din åsikt" eller snabba lagförslag). Hade folk förstått frågan bättre och tänkt över den hade de naturligtvis inte blivit lika upprörda. Denna form av regiserade folkstormar blir allt vanligare, framför allt i frågor där media och politiker kan vinna på dem utan att riskera något (t.ex. pedofili, kloning, rasism och rattfylleri).

Vad har nu aftonbladismen för effekter? Dels betyder den att viktiga frågor som inte kan leda till upprördhet eller intresse inte tas upp, oavsett hur viktiga de är. Och att hålla på med forskning om något som kan ses som kontroversiellt blir riskabelt, eftersom plötsligt kan ens anslag dras in och media tvingar en att löpa gatlopp, oavsett om forskningen är vettig eller ej. Den naturliga lösningen blir naturligtvis skyddande kaumoflage för alla som vill ha arbetsro: man omger sig med ogenomtränglig fack-jargong, verkar syssla med något abstrakt och obegripligt, och gör sitt bästa för att hålla sig bland andra experter. Det skapas en sorts elitism, där eliten kan göra vad som helst så länge det inte kan tas upp dramatiskt i media, och folket inte har den minsta chans att få reda på vad som verkligen sker.

Det behöver inte vara på det här sättet. Forskare har ett enormt ansvar för att popularisera det de gör och tala om vad som verkligen händer. Och folket bör intressera sig för vad som sker, så att det inte hela tiden behöver tas på sängen av nya genombrott som egentligen hade kunnat förutsägas flera år innan (kloning har varit skåpmat i science fiction sedan 50-talet, försök med kloning av amfibier och möss har sakta utvecklats under 60- och 70-talen, möss klonades under 80-talet, kort sagt: Dolly dök upp överraskande snabbt, men var ingen överraskning i sig). I synnerhet gäller detta politiker, som förväntas hålla reda på vad som sker med en viss framförhållning. Kan de det inte bör de inte syssla med politik.

Legalisera kloning

Anders Sandberg / nv91-asa@nada.kth.se