Kung Markatta 2.0

Anders Sandberg
The human species can, if it wishes, transcend itself--not just sporadically, an individual here in one way, an individual there in another way, but in its entirety, as humanity. We need a name for this new belief. Perhaps transhumanism will serve: man remaining man, but transcending himself, by realizing new possibilities of and for his human nature.
Julian Huxley
I den kinesiska sagocykeln "Resan till Väster" berättas historien om Kung Markatta. Han föddes som apa, men nöjde sig inte med det. Han gjorde sig till kung över de andra aporna. Han lärde sig magiska knep för att bli odödlig och kunna förvandla sig till vad som helst. Han lurade till sig en väldig järnstav som vapen från en av drakkungarna och tilltvingade sig ett förnämt ämbete i himmelriket. Efter att ha gått för långt i sina ambitioner och gjort uppror fängslades han av Buddha själv, men gjorde efter ett par sekel bot och bättring, befriades och blev till sist ett buddistiskt helgon - utan att för den skull ha blivit mindre ambitiös.

Mänskligheten är Kung Markatta. Vi är lika själviska, impulsiva och bångstyriga som den kinesiska gudomligheten, men vi delar också hans ambition, uppfinningsrikedom och förmåga att finna verktyg att övervinna alla våra tidigare begränsningar. Vi gör både som individer och art en massa misstag, men vi lär oss av dem. Och nog tusan ska vi också lyckas göra oss odödliga.

Om man ser hur mänskligheten utvecklats är det en svindlande snabb historia. De flesta djurarter på vår planet har utvecklats, levt i sin ekologiska nisch ett par årmiljoner eller så, kanske  knoppat av sig ett par nya arter och sedan dött ut. Vissa har måhända varit sin tids fasor, hemska rovdjur eller envisa ogräs, eller förändrat betingelserna för allt annat levande (som de första miljöskurkarna, de blågröna algerna, som för 1.6 miljarder år sedan fyllde jordens atmosfär med det dödligt giftiga syret, vilket utplånade många av de bakterier som då levde men möjliggjorde högre liv). Människan däremot följer inte de gamla spelreglerna, hon hittar på egna. Vilket förmodligen är hennes bästa överlevnadsknep.

Det började för ungefär 2.4 miljoner år sedan då Homo habilis, den första människan som använde
verktyg, utvecklades någonstans i östra Afrika. Hon avlöstes efter en miljon års utveckling av Homo erectus, som själv bestod i 1.5 miljoner år. Först för ungefär 200,000 år sedan uppstod Homo sapiens, den moderna människan.

Sett i stor skala har den mesta av människans utveckling varit rätt tråkig: en samlare och jägare som lever i familjegrupper, använder enkla trä- och stenverktyg och sakta sprider sig över världen. Samma sak i hundratusentals år. Men plötsligt hände det något. För 10,000 år sedan dyker jordbruk upp. Sedan städer, skrivkonst och metaller. Befolkningen ökar, kunskapen börjar ackumuleras. Filosofi och vetenskap börjar utvecklas, först långsamt under århundraden men sedan allt snabbare år från år. Allt detta sker plötsligt, under loppet av ett par futtiga årtusenden - ur evolutionens synvinkel knappt en blinkning. På bara hundra år har mänsklighetens storlek sexdubblats och mängden ansamlad kunskap ökat flera hundra gånger. Och ökningen fortsätter snabbare och snabbare.

Människan är en av de få djurarter som kan byta ekologisk nisch eller rent av skapa helt nya. Vi var först samlare och jägare, men kom på jordbruket och fisket vilket gjorde att vi kunde leva på nya platser och få mer mat. Genom våra kläder kan vi klara oss även utanför de tropiska områden där vi en gång utvecklades. Genom att bygga flottar, kanoter och båtar kan vi sprida oss till avlägsna öar och kontinenter vi annars aldrig skulle ha kunnat nå.

Vad som sker är att nya uppfinningar görs som förändrar människans sätt att leva och gör det möjligt att lagra, sprida och bearbeta mer kunskap - vilket snabbar på utvecklingen mer och mer. Kunskapen är accelererande: ju mer man vet, desto mer kan man upptäcka och göra. Medan vanlig evolution tar miljoner år så kan våra kulturer förändras oerhört mycket snabbare - på årtusenden, århundraden, decennier, år och dagar.

Vi har kommit på verktyg för att göra nya verktyg, maskiner som kan arbeta istället för oss själva. Kung markatta har både lärt sig att förvandla sig och skaffat bra utrustning.  Men idag har vi börjat få tillgång till teknik som kan användas för att förändra oss själva och nu står vi inför den största utmaningen någonsin: att skissera den nya människan. Kung markatta tänker bli odödlig.

Vi är den första arten under livets 3.5 miljarder år långa historia som själva kan välja framtid.

Framtiderna

Change and self-transformation are among the truest expressions of our
enduring human nature.
Virginia Postrel
När man funderar på mänsklighetens historia är det naturligt att fundera på dess framtid. Det finns tre tänkbara möjligheter:

En möjlighet är stasis: mänskligheten hamnar i ett stabilt eller cykliskt tillstånd där allting upprepas. Det kan vara ett cykliskt förlopp av civilisationers uppgång och fall, ett lyckligt utopia eller kanske ett evigt mörkt dystopia. Många kulturer har trott att världen kommer att bestå för evigt och att det varken finns ett slut eller en början, inget är nytt under solen och inget kommer någonsin att bli annorlunda. De haft fel åtminstone om det sista, men man kan tänka sig att i det långa loppet tar historian slut. Tänkare som Marx menade att det visserligen sker uppfinningar, kriser och förändringar men att till slut skulle man hamna i ett stabilt idealsamhälle och sedan skulle det inte hända så mycket.

En annan möjlighet är naturligtvis att mänskligheten tar slut: en dag kommer den stora katastrofen - totalt kärnvapenkrig, den Yttersta Domen, meteornedslag, en dödlig sjukdom ingen kan överleva, den ekologiska kollapsen, att solen exploderar eller något annat dramatiskt - eller ett långsamt utslocknande på grund av resursbrist, degeneration eller att jorden blir obeboelig. Tanken har varit populär, eftersom den skänker drama och tragik till mänskligheten, och dessutom kan användas för att få folk att göra som man vill. Men hittils har ingen katastrof någonsin hotat hela mänskligheten och även om flera av riskerna är högst verkliga så finns det inget som säger att de är omöjliga att undvika.

En tredje möjlighet som få tänkare och kulturer än så länge övervägt är evig förändring. Tänk om utvecklingen inte slutar, vare sig i stasis eller utslocknande? Antingen en ständigt ökande framstegskurva, eller kanske ständigt nya variationer, kanske en mänsklighet som delar upp sig i många nya arter med sina egna historier.

Den amerikanske science fictionförfattaren Vernor Vinge påpekade att ju mer avancerad teknik vi har, desto snabbare kan vi utveckla mer teknik. Om vår uppfinningsrikedom ökar med vår intelligens kommer varje uppfinning som ökar den effektiva intelligensen (vare sig det är skrivkonst, datorer eller framtida genipiller) att göra utvecklingen allt snabbare och leda fram till ännu fler uppsnabbande uppfinningar. Resultatet blir vad han kallade en teknologisk singularitet: under loppet av en mycket kort tid utvecklar vi vår teknik oerhört fort, så fort att det är svårt att säga något om vad som finns bortom den tidsperioden.

En egyptisk bonde från den femte dynastin skulle nog ha känt igen sig tusen år senare, samhället var i stort sett likadant fast farao hade bytt namn, medan en riddare från år 1000 nog knappast skulle kunna förstå vad som händer i dagens samhälle - hur förklarar man Internet, glasnost och MTV för honom? Hur förklarar man det för en person flyttad till idag från år 1900? Det blir onekligen allt svårare att förutsäga framtiden just för att det händer så mycket, och många trender pekar på allt snabbare förändringar inom teknik, ekonomi, politik, samhälle och allt annat. Om Vinge har rätt kommer tekniken att leda till sådana förändringar att på bara några få år kommer mer att hända än under hela mänsklighetens tidigare historia. Det ger en helt ny innebörd i den gamla kinesiska förbannelsen "må du leva i intressanta tider".

Vad kommer att avgöra människans öde?

We move because we hate the idea of standing still.
We create because we want something new in our life.
We take the next step because we want to rise above.
This is our mission, this is our passion.
Daewoo Corporation
En gång i tiden var människorna oerhört beroende av naturen. En period av missväxt kunde innebära slutet för ett blomstrande samhälle. Vi är fortfarande beroende av naturen, men genom vår spridning över hela planeten och vår teknik har lokala problem blivit mindre dödliga. Nog händer det att skördar slår fel, men i de flesta utvecklade länder är den enda effekten att matpriserna stiger något. En global missväxt är naturligtvis möjlig, men inte speciellt trolig. På samma sätt har vi blivit allt bättre på att skydda oss mot epidemier, naturkatastrofer och andra faror.

Priset vi betalar är vårt beroende av mer eller mindre avancerad teknik. Utan en komplex infrastruktur kan inte sex miljarder människor överleva på jorden. Denna infrastruktur består inte bara av de uppenbara motorvägarna, kraftledningarna, Internet och fabrikerna utan också av ekonomiska band, politisk samordning och arkiverad kunskap. Man kan inte upprätthålla en parlamentarisk demokrati utan tryckpressar, och även en bonde i Bangladesh är till viss del beroende av vad som pågår på Wall Street. Man kan lika lite separera människan från tekniken som man kan separera myrorna från deras myrstack.

Hur vi utvecklar oss och vår "teknosfär" kommer att avgöra vårt öde. Om teknosfären kraschar är det en stor risk att mänskligheten går under eller tvingas tillbaka till ett primitivt stadium. Men det är inte självklart att det kommer att ske, trots ständiga domedagsprofetior från pessimisterna. En allt troligare möjlighet är istället att vi befriar oss helt från de gamla begränsningarna. En gång i tiden skulle frihet från infektioner smärta ha verkat gudomligt, idag är det något vi tar nästan för givet. Vi har funnit sätt att bota sjukdomar, lindra smärta och bota skador. På samma sätt kan många av de problem vi idag ser som nästan oövervinnerliga visa sig lösbara i framtiden, och framtida generationer kommer att se tillbaka på oss och undra hur vi stod ut med att leva bara i 80 år, att behöva oroa sig för resursbrister och tvingas ha samma kroppar hela tiden. Det betyder inte att de framtida generationerna kommer att leva i ett perfekt utopia (sådana platser finns inte), men väl att deras problem kan verka totalt absurda för oss. Vad skulle en medeltida munk sagt om informationsstress och datorvirus?

Människans öde ligger i människans egna händer. Vi börjar få teknik nog att utplåna allt mänskligt liv på planeten - men också att bibehålla det. Felanvänd teknik hotar miljön, men avancerad industriproduktion är mindre nedsmutsande än enklare industri (jämför bara västeuropas och östeuropas fabriker). Teknologi och vetenskap är inte oberoende fenomen utanför mänsklig kontroll, utan högst mänskliga förmågor som hänger nära ihop med vår kultur. Att de sedan inte låter sig styras som makthavare och tyckare vill beror på att de är resultatet av miljarder människors åsikter, nyfikenhet och ambitioner. Man kan inte räkna med att alla kommer att göra samma sak, inte ens om det vore vettigt. Däremot är människor fantastiska på att lösa problem när det behövs. Därför tror jag att mänskligheten kommer att kunna undgå att dö ut - ohyggliga katastrofer kan hända, men människor i alla tider har funnit sätt att klara sig. Även en istid, meteornedslag och krig kan överlevas.

Denna mångfald och egensinnighet talar emot att mänskligheten skulle någonsin hamna i stasis. Det finns alltid någon som uppfinner eller tänker nya saker som omkullkastar det gamla, hur lång tid det än tar. Tekniken ger mer makt åt stater och mäktiga organisationer, men ännu mera makt åt individen. Ny teknik leder till radikalt nya filosofiska, ekonomiska och politiska frågor vilket i sin tur påverkar resten av samhället.

Kanske mest fascinerande är att vi idag ser många teknologier på horisonten som kan förändra mänskligheten i grunden. Framtiden behöver inte likna det förflutna, och framtidens människor behöver inte vara som vi.

Vad kan vi räkna med att se för teknologier under det här århundradet?

We seem headed for our own starbirth, drawn to it just as inexorably as those grains merge, accelerating toward it just as surely as the merging accelerates. The attraction is massive, relentless, unstoppable. When our starbirth comes, some of us will no longer be truly human; and things we now call machines will no longer truly be machines.
Gregory J. E. Rawlins
Livsförlängning har varit något människor i alla tider sökt. Idag börjar biologer förstå åldrandets mekanismer allt bättre, och förmodligen vet vi inom ett par decennier vad som orsakar det. Att tala om att stoppa den biologiska klockan har gått från total science fiction till något åtskilliga forskare tror blir möjligt. Genom kalorifattig diet har försöksdjurs livslängder ökats med 50%, genteknik har kunnat frambringa både nematodmaskar, bananflugor och möss med rejält längre livslängd än normalt och olika former av hormonterapi verkar motverka ålderskrämpor. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan sådana tekniker i en eller annan form kan börja användas på människor.

Konstgjorda organ blir allt bättre. Idag finns det proteser som styrs direkt av nervimpulser, hörselimplantat som kan ge hörseln tillbaka till döva och till och med konstgjorda ögon som sänder bilden direkt in i hjärnan. Att koppla samman nervsystemet med en dator är en gammal science fictiondröm som håller på att bli verklig. Handikappade är bland de första som kan få nytta av tekniken, men på lång sikt kan den också innebära att vi styr våra maskiner direkt med vad vi tänker. Genom att odla celler från våra kroppar kan idag enkla vävnader som hud och brosk framställas som sedan kan planteras in; i framtiden är det mycket troligt att nya organ kan odlas upp på beställning från våra egna celler utan risk för avstötning och kanske med kraftigt förstärkt funktion.

Gentekniken gör att vi kan lära oss våra genetiska styrkor och svagheter så att vi kan leva våra liv på bästa sätt. Om jag vet att jag löper extra risk att drabbas av hjärtproblem kan jag äta en diet som är mer hälsosam; om jag vet hur min hjärnkemi fungerar kan jag skaffa mig den sorts utbildning som passar den och mina övriga intressen. Med genterapi kan nya gener läggas in i fullvuxna personer, t.ex. gener för tillväxthormoner i musklerna som förhindrar ålderssvaghet och ökar styrkan. Mest kontroversiellt kan gentekniken dessutom användas för att modifiera våra barn så att de slipper genetiska sjukdomar och får nya egenskaper.

Intelligensförstärkning är ett annat hett område. Genom psykologi, mentala verktyg och kemiska substanser kan vi förstärka vårt minne, koncentrationsförmåga och kanske intelligens. Med hjälp av smarta agenter, bärbara datorer och ständig uppkoppling mot Internet kan vi få tillgång och kontroll över enorma informationsmängder. Resultatet blir att vår effektiva intelligens ökar - framför allt genom att vi kan finna nya sätt att sammarbeta med varandra. Den samlade problemlösningsförmågan av alla maskiner och människor på Internet är enorm.

Artificiell intelligens (AI) är under utveckling, även om det är svårt att säga om eller när system med samma intelligens som människor kommer att utvecklas. Vissa forskare är oerhört optimistiska, andra mer skeptiska. Men även om man inte lyckas uppnå  smarta robotar så kan även en rätt enkelspårig AI förändra vårt samhälle och våra liv enormt - tänk dig att alltid ha flera hjälpsamma sekreterare/assistenter/lärare till hands som kan göra rutinuppgifter eller förklarar medan du koncentrerar dig på det viktiga.

Nanoteknologi, att bygga maskiner av enstaka molekyler, har enorm potential för att förändra hela världen. En sådan teknologi skulle kunna möjliggöra enormt kompakta och kraftfulla datorer, möjligheten att gå in och påverka eller reparera enstaka celler, tillverka föremål från enkla råvaror och kanske agera som ett osynligt extra immunförsvar i våra kroppar. I en nanoteknologisk värld blir dagens resursproblem nästan irrelevanta - man kan tillverka nästan vad som helst från skräp i sin omgivning om man bara har energi för det. Det märkligaste är att nanoteknologi har gått från spekulationer och science fiction till ett respektabelt forskningsområde på bara 10-20 år. Idag investeras miljoner på nanoteknologisk forskning, man använder bakterier och enzymer som primitiva nanomaskiner, man kan flytta runt enstaka atomer och kombinera dem och de vetenskapliga tidskrifterna är fyllda med rapporter om nya framsteg.

All denna nya teknik ger oss oerhörda möjligheter och risker. Den ifrågasätter också den traditionella synen på vad som menas med människa. Om våra barn (eller vi själva om några år - för mycket av det här är under snabb utveckling) har en livslängd på 250 år, kan se infrarött ljus, kommunicera direkt via trådlöst Internet hjärna till hjärna, förstärka tänkandet med artificiell intelligens, justera personligheten så att den blir vad man önskar och har kroppar där miljarder mikroskopiska maskiner skyddar mot infektioner, cancer och skador och vid behov kan bygga om dem - är de då människor? Eller talar vi om Homo sapiens efterträdare?

Man kan redan ana att frågan om vad som är mänskligt kommer att bli 2000-talets hetaste frågeställning. Redan enkla tekniker som provrörsbefruktning och kloning gör folk enormt upprörda. Vad kommer man då säga om radikal livsförlängning och folk som väljer sina hjärnor? När man kan göra allt, vad bör man då göra?

The issue of using genetic engineering to "improve" the fetus will potentially become much more highly charged than the controversy over abortion. It may not be an exaggeration to say that it will become the most difficult moral and social issue that the human species has ever faced. Genetic engineering is not just another life-enhancing technology like aviation or telecommunications. Its continued development and application may force us to redefine the parameters of life.
"Post Human," Adbusters Quarterly, Winter 1994, p. 21

Hur ska man ställa sig till förändringarna av människan?

We're always playing God. Even curing disease is playing  God -- it's interfering with nature. We've been playing God  since we invented the plow.
Jeffrey Reiman
Många blir helt överrumplade och säger: det här kan inte vara sant, det är nog bara science fiction. De hoppas att framtiden kommer att se ut som nuet. Att ignorera de möjligheter som idag växer fram i laboratorier världen över har aldrig fungerat, och ofta drabbas man av obehagliga överraskningar när man slår upp morgontidningen. En dag står en man på månen, ett får har blivit
klonat eller ett genmodifierat barn har fötts.

Andra blir arga eller oroade: stoppa utvecklingen, låt bli att leka Gud, låt oss gå tillbaka till den gamla goda tiden! På medeltiden hade de i varje fall inte våra problem. Man hoppas genom att tacka nej till alla dessa möjligheter slippa att bemöta de högst verkliga hot, nya moraliska frågeställningar och omstörtande förändringar som man annars måste kämpa med.

Men när man säger nej till det nyas nackdelar, säger man också nej till dess fördelar. Om man avvisar gentekniken innebär det också att man avvisar alla möjligheter att bota människor med genetiska sjukdomar och dömer de sjuka att fortsätta att vara sjuka trots att de kanske kunde botas - vem är det då som leker gud? Att ta avstånd från mänsklig nyfikenhet och vilja att förbättra sig är att ta avstånd från något djupt mänskligt.

En annan vanlig reaktion är att visst ska vi ha utveckling, men först en rejäl utredning. Framtiden är riskabel, så vi överlåter åt visa experter att bestämma vad som är bäst för alla. Det sägs ibland att människan har tappat kontrollen över utvecklingen, och underförstått menar man att någon borde ta kontrollen så att den blir bra. Men när har utvecklingen någonsin varit under kontroll? De enda gångerna den kan sägas ha varit kontrollerad har varit när den har stått still, och vanligen har de perioderna avbrutits när någon annan som inte bromsade sin utveckling kommer in på scenen och tar över. Det här teknokratiska förhållningssättet fungerar inte: medan utredningen pågår rusar utvecklingen vidare, kanske på annan ort. Medan politikerna försöker lagstifta om hur datoriseringen ska skötas hinner nätet bli helt annorlunda.

Ett fjärde, och som jag tror rimligare, förhållningssätt är att säga ja till förändring. Man kan inte undvika förändring, men man kan göra det bästa av den. Vi lever i en värld där nya möjligheter och hot uppkommer men de kan hanteras efterhand. Vi vet inte vilka lösningar som är bäst, så det är bra att människor efter eget huvud fritt provar vad som fungerar, och sedan lär vi oss av hur det går. Visst kommer misslyckanden att ske, men vi lär oss av våra misstag och gör inte om dem. Genom att acceptera små individuella problem och misstag undviker vi att alla går in i samma gemensamma återvändsgränd.

Transhumanism

Our place in the universe is basically accidental. We are weak and mortal, but it's not the holy will of the gods; it's just the way things happen to be at the moment. And this is radically
unsatisfactory; not because we direly miss the shelter of the Deity, but because, looked at objectively, the vale of human suffering is basically a dump. The human condition can be changed, and it will be changed, and is changing; the only real questions are how, and to what end.
Bruce Sterling, Cyberpunk in the 90's



Humanismen uppstod under renässansen, då tänkare började bejaka människan och hennes potential. Hon var intressant i sig och värd respekt. Hon kunde utveckla sig, som Giovanni Pico della Mirandola entusiastiskt beskriver i sin "Oration om Människans Värdighet" (1486):

     ``We have given you, O Adam, no visage proper to yourself, nor
     endowment properly your own, in order that whatever place,
     whatever form, whatever gifts you may, with premeditation,
     select, these same you may have and possess through your own
     judgement and decision. The nature of all other creatures is
     defined and restricted within laws which We have laid down;
     you, by contrast, impeded by no such restrictions, may, by
     your own free will, to whose custody We have assigned you,
     trace for yourself the lineaments of your own nature. I have
     placed you at the very center of the world, so that from that
     vantage point you may with greater ease glance round about you
     on all that the world contains. We have made you a creature
     neither of heaven nor of earth, neither mortal nor immortal,
     in order that you may, as the free and proud shaper of your
     own being, fashion yourself in the form you may prefer. It
     will be in your power to descend tothe lower, brutish forms of
     life; you will be able, through your own decision, to rise
     again to the superior orders whose life is divine.''

Människan är inte fix och färdig, utan något som skapar sig självt. Visst påverkas vi av våra gener, vår uppväxt och vår kultur, men de utgör grunden och råmaterialet för våra självbyggen.

Man kan säga att transhumanismen är en fortsättning på renässansens och upplysningstidens humanism. Den omfattar humanismens värderingar om det mänskliga livets värde, förnuft, frihet, utveckling och demokrati. Vad den lägger till, och där den ofta skiljer sig från mycket av dagens humanism, är tanken att vi radikalt kan förbättra det mänskliga tillståndet på ett förnuftigt sätt -- med teknik, men också "mjuka" metoder som psykologi och ekonomi. Transhumanismen försöker överbrygga klyftan mellan de "två kulturerna"  naturvetenskapen och humanioran: båda behövs för att vi ska kunna använda och hantera de nya möjligheterna.

Transhumanismen ifrågasätter det mänskliga tillståndet (är åldrande verkligen ofrånkomligt?) utifrån nya vetenskapliga rön. Mycket av vad vi idag tar för givet om hur livet måste vara behöver inte vara sant. Man skisserar framtida möjligheter men diskuterar också praktiska saker att göra här och nu för att fungera bättre. Transhumanismen är praktiskt optimistisk - framtiden blir inte bra, vi gör den bra. Att bara passivt invänta en bra framtid duger inte, man måste själv ta ansvar för att forma sin egen framtid. Varken individer eller mänskligheten är avslutade ting, de är pågående projekt: vi bygger upp oss själva.

Centralt för mycket av dagens etik är den mänskliga värdigheten: att det är något speciellt med människor, att vi har ett unikt egenvärde. Många traditionella humanister känner att den mänskliga värdigheten hotas av de nya möjligheterna - om mänsklig arvsmassa är lika enkel att ändra som en bananflugas och våra personligheter kan modifieras med prozac, var finns då skillnaden mellan oss, djur och döda ting? Men mänsklig värdighet behöver inte baseras på att vi är på något sätt förmer än allt annat. Den kan baseras på vår unika frihet att välja vad vi vill bli. Vi får vår värdighet inte genom att tåla våra begränsningar, utan att utveckla oss själva. Det som hindrar oss från att utveckla oss, det är det verkliga hotet mot den mänskliga värdigheten.

Ur transhumanismens synvinkel är det först nu som människan har möjlighet att bli verkligt fri. Vi har åtminstone delvis lyckats befria oss från gamla tiders politiska tyranni som tvingade människor till begränsade eller förslavade liv. Nu kan vi kan befria oss från de begränsningar evolutionen har gett oss och bli vad vi önskar bli.  Det är inte enkelt, och det finns alltid risker. Men vi kan använda vårt förnuft för att hitta bra lösningar både individuellt och tillsammans. Det är bättre att vara tolerant och ge folk frihet att prova olika metoder än att försöka tvinga alla att följa vad man tror är den bästa lösningen - dels är vi alla individer med olika mål, dels blir det lätt katastrof om alla påtvingas en dålig lösning. Vi behöver mångfald: på samma sätt som ekosystem med många arter tål störningar bättre så fungerar ett samhälle bättre om det finns många olika åsikter som får komma fram men ändå kan samverka.

Kommer transhumanismen att bli 2000-talets stora ideologi? Svårt att säga. Men det är uppenbart att filosofin måste anpassa sig till de förändringar som är på väg. Det går inte att hålla kvar vid 1800-talets ideologier i ett samhälle ingen kunde föreställa sig för hundra år sedan. Idag tvingas religioner, partier, organisationer och vanliga människor ta ställning till frågor som kloning och censur på Internet. Vissa har lättare än andra att anpassa sig, men blotta närvaron av de nya möjligheterna tvingar oss att börja fundera på svåra frågor. Transhumanismen kommer kanske mest att bli ihågkommen för att den började diskutera dem på allvar.

2000-talet blir förmodligen mänsklighetens stora vägval. Det är möjligt att det är det sista århundradet för arten Homo sapiens - antingen för att vi går under i någon katastrof, eller för att vi blir en ny art. Eller många nya arter, ett helt familjeträd av människoättlingar. Alternativet vore att stanna upp och upphöra med all förändring, något som aldrig tidigare skett på global skala och förmodligen aldrig kommer att ske. Det finns för många människor med Kung Markattas nyfikenhet, ambition och upprorslusta.


Unlike Leonardo's Vitruvian Man, we telemanipulating cyborgs cannot be encircled by neat arcs swept through our outstretched limbs. Our grasp has no limits-upper or lower. We have no fixed scale.
William J.  Mitchell, City of Bits